Dövcenter i Maputo

Den lokala församling som vi går till heter Primeira Igreja Batista Renovada och ligger i centrala Maputo. Där finns ett center för döva flickor som heter  Mãos que falam (händer som talar). Dit kommer dagligen ett tiotal flickor i åldrarna 18- 25 år. De kommer på eftermiddagen efter den vanliga skolan. Centret fungerar som en yrkesskola där de syr och gör konstverk. Det som tillverkas på centret säljs i kyrkan, men man har stora visioner om att öppna en affär där produkterna kan säljas.

De handikappades situation i Moçambique är mycket svår och det här centret är det enda för döva som bedrivs av kyrkor i hela landet. Det är mycket vanligt att man i kyrkorna menar att döva är besatta av onda demoner.

När centret öppnades för sex år sedan var Pureza den första flickan som kom.

Utan det här centret vore det mycket svårt för henne att kunna lära sig ett yrke och framtidsutsikterna skulle vara mycket små.
— I framtiden drömmer jag om att ha familj, hus och barn och ett yrke som jag kan arbeta med, säger Pureza.

Uppskattningsvis 13.5 % av barnen i Moçambique, mellan 3-9 år, har någon form av funktionshinder. Rörelsehindrade är den största gruppen, följt av hörselskadade, synskadade och de med mentalt handikapp.

För en kort tid sedan hölls den första konferensen någonsin i Moçambique som behandlade de handikappades situation i landet. Fram tills nu har regeringen gjort väldigt lite för funktionshindrade barn och ungdomar.

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.