Vigsel med döva

Pureza, som jag tidigare berättat om här på bloggen, har idag gift sig med Raul. Båda är döva och en del av den kommunitet av hörselskadade som finns i församlingen. Jag blev ombedd att hålla i vigseln, vilket jag ser som en stor ära men samtidigt en speciell utmaning. Jag höll vigseln på portugisiska  samtidigt som den översattes till teckenspråk. Den svåra delen var, när de på teckenspråk skulle upprepa, de vigsellöften som jag först läste. Det gick riktigt bra. Efter lite mer än ett år i landet börjar jag känna att det lossnar med språket. Fast naturligtvis,  Sónia hjälpte mig mycket med förberedelsen.

Mission är att, med det uppdrag Gud har gett oss, korsa gränser och ta sig över barriärer. Det kan vara territoriellt, kulturellt eller språkligt. En sådan här dag, som idag, känns det att vi är på rätt plats och det är mycket roligt att vara missionär.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.